”Våga utmana dig själv, gör EN ny sak varje dag det kan vara precis vad som helst”, ungefär så löd uppmaningen från en av de proffsiga föreläsarna som jag fick förmånen att lyssna till under Synapsen – ledarskapsdagarna i Halland.
Okey när hon sa det kändes uppgiften egentligen väldigt enkel… så här en och en halv dag senare känns den inte helt bekväm längre. Jag hade förvisso kunnat byta och välja någon betydligt enklare men vad tusan, jag försöker väl sätta ihop det där blogginlägget som jag bävat för då. Det är lika bra att få det gjort, det är ju bara knappt 2 dagar kvar av vecka 16 som utsetts till min bloggvecka, och att inte fullfölja en uppgift som jag fått är som många vet inte ett alternativ.
För knappt två år sedan sa min dåvarande chef: Det finns en utbildning som jag vet skulle passa dig, om du vill så jag mailar jag över information så kan du se om du tror att det skulle vara något som du är intresserad av att söka? Till en början tvekade jag, men blev samtidigt smickrad och stolt. Så här i efterhand så inser jag att det antagligen var då som min personliga resa påbörjades utan att jag var medveten om det. Sakta men säkert har jag sedan dess insett att en del av mig faktiskt kan tänka sig och till och med är redo att lämna tryggheten som den patientnära vården innebär för mig och ta klivet vidare genom att anta nya utmaningar.
Två år och två tuffa antagningsprocesser senare så står jag här som en av 30 mycket stolta deltagare i Morgondagens ledare 2017.
Utbildningen har dragit igång i rasande fart, redan under första internatet insåg jag att jag hamnat i ett sällskap med fantastiska människor som alla har olika bagage med sig i sina ryggsäckar, men som ändå tycks vara väldigt lika.
Jag hade på förhand fått berättat för mig att utbildningen skulle innebära viss personlig utveckling men den biten tänkte jag skulle ske lite av sig självt allt eftersom utbildningen pågick för så brukar det ju vara med utbildningar, men ack så fel jag hade. Den personliga utvecklingen sker visserligen hela tiden, men absolut inte av sig självt, utan genom att jag tar mig tid att faktiskt stanna upp, tänka och reflektera på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Att dessutom sedan dela med sig av allt detta till deltagarna och coachen i min SSL grupp och få helt osjälviskt levererad feedback från dem är både jobbigt, obetalbart och enormt utvecklande på samma gång.
Resan har än så länge bara påbörjats. Jag har fortfarande så mycket som jag vill lära mig och utveckla, och det känns redan nu som att resan vi gör tillsammans i gruppen kommer vara alldeles för kort. Det är lite samma känsla som ibland uppstår på en riktigt bra semesterresa, du vet den som gör att man lite stressat räknar hur få dagar det är kvar tills det är dags att åka hem istället för att fokusera på nuet och njuta.
Men jag har bestämt mig, jag tänker ta tillvara på varje föreläsnings-, skuggnings- och SSL-tillfälle och njuta av månaderna som det är kvar. Tiden får utvisa om jag kommer ut som en person som känner att jag är redo för att leda andra eller ej, oavsett så kommer det bli bra!