För mig har vägen fram till beslutet att söka till Morgondagens ledare och staka ut en ny yrkesbana känts ganska lång och krokig. Men när jag ser tillbaka på mina yrkesval, mina privata åtagande och hur jag väljer att utföra dessa så känns vägen, nu i backspegeln, spikrak. Jag tror att ledarskapsförmågor är något vi föds och fostras till tidigt i våra liv och har vi dessa så kommer de att ge sig uttryck i våra val och hur vi möter vår vardag och människor runt omkring oss. Därmed inte sagt att alla ledare är stöpta i en och samma form, vi kommer i alla olika former och tar oss an rollen på olika sätt. Varje sätt unikt och präglat av personlighet, erfarenheter och omgivning.
Om jag inte förstått det själv tidigare, att vägen jag slagit in på är den rätta, så blev det snart uppenbart för mig. Beviset kom då beskedet damp ner att jag tagits upp i den utvalda skara som får delta i utbildningen Morgondagens ledare. Från alla håll och kanter fick och får jag ryggdunkningar och glada tillrop, även från de mest oväntade håll. Men det som värmer mig mer än något annat är en specifik skaras bemötande. Jag pratar om hur chefskollegiet med öppna armar tar emot oss som sökt. Ett otroligt stöd och en enorm vilja att dela med sig kring tankar och känslor runt uppdraget. Okonstlat möter de mig med vilja att dela sina erfarenheter, stötta mig och lyssna på mina funderingar, farhågor och lusten att utvecklas. Den osäkerhet som steget att gå från en roll som specialistkompetens till att bli en ledare och chef med överblick utifrån ett helikopterperspektiv och helt nya utmaningar på mitt bord känns inte längre som svårt. Det finns en ny grupp av kollegor som är glada över oss som kommer ut nybakade, på lite skakiga ben, beredda att stötta och vägleda oss in i vår nya roll.
Ser fram emot en framtid med nya roliga och spännande utmaningar, men först ska jag njuta att få gå Morgondagens ledare ihop med framtida chefskollegor.
Karin Norlander,
Kommunvägledare, Varbergs kommun