Det närmar sig halvtid i Morgondagens ledare och sommaruppehållet närmar sig. Det är läge att reflektera över vad som har hänt, vad jag har lärt mig, var jag står nu och vart jag är på väg. Och det är kanske just vikten av reflektion som jag tar med mig som en viktig lärdom från Morgondagens ledare. Tiden mellan träffarna går väldigt fort. Det är lätt att fastna i vardagens göromål och höga tempo. Då finns det inte mycket mellanrum för reflektion.
När jag möter vänner och kollegor och vi utbyter artighetsfraser och frågar hur läget är hör jag oss ofta svara varandra: Det är väldigt mycket just nu. Jag hinner inte tänka efter så mycket. Det rullar på. Morgondagens ledare ger mig tid för eftertanke. Tid för reflektion. Och det är reflektionen som gör att vi får syn på mönster inom oss själva och på våra arbetsplatser. Det är reflektionen som gör att vi får perspektiv och distans att kunna göra medvetna val. Det är reflektionen som gör att vi kan utvecklas och därmed utveckla våra arbetsplatser.
Många chefer saknar tid för reflektion visar flera artiklar jag läst på senaste tiden, bland annat i tidningen Chef och i Vårdförbundets tidning. Hur kan vi då tillsammans skapa hållbara organisationer med tid för reflektion, för både medarbetare och chefer? För reflektion tror jag just är en av nycklarna till hållbara arbetsplatser. ”Det är mycket nu” funkar en tid, men inte alltid. Kan det vara så att vi faktiskt skulle bli mer effektiva om vi regelbundet stannade upp.
Jag vet, det är inte lätt. Det är mycket en borde göra. Och vissa säger att vi redan har för många möten, för många punkter på våra dagordningar, för många utvärderingar, för många… Kan vi inte bara få jobba med det vi ska!? Men det är kanske inte fler möten eller en punkt till på dagordningen vi behöver, utan tvärtom, ta bort något ifrån att-göra-listan och almanackan så att vi just får ett mellanrum.
Tomas Danielsson, allas vår stressdoktor, råder oss att en gång varannan timme pausa och titta ut genom fönstret och pilla oss i naveln. Kanske det kan ligga en tyst organisationsrevolution i det rådet. Vågar vi prova?
Jag ser fram emot nästa ML-träff så att jag får fortsätta reflektera kring de här tankarna i gott sällskap.