Jag är en doer. Min att-göra-lista påbörjas samtidigt som jag stänger av väckarklockan. I samma ögonblick som jag vaknar har jag fullt fokus på vad jag ska sysselsätta mig med. Samtidigt som frukosten intas skumläses mailen och flaggas utefter hur snabbt återkopplingen bör ske. Väl på jobbet har jag redan hunnit beta av några punkter på min lista, och jag kan nu stanna upp för att växla några ord med mina kollegor.
Förmiddagen fortsätter i rask takt. Jag är en fena på att få saker gjorda. Ge mig- och jag löser. Låt mig sitta ostört- och jag kommer att leverera.
Dock har jag kommit till insikt. Genom att sitta i min SSL-grupp har jag delvis börjat förstå, jag har tvingats att stanna upp. Vissa saker tar tid och behöver få ta tid. Det behövs helt enkelt tid för reflektion. Inför samt efter varje träff har det varit nödvändigt att samla ihop alla intryck och reflektera kring var är jag, vad gör jag och vart vill jag?
Som en del i detta har jag börjat fundera på hur jag idag utför mitt ledarskap. Är jag tillräckligt närvarande i det arbete vi utför just nu, eller är jag ständigt på väg till nästa uppgift? Vad skulle hända med mitt arbetslag om jag fokuserar än mer på mina medarbetare och det arbete som utförs just nu? Om jag ser mina kollegor lite mer och bekräftar dem lite mer?
Det jag minns allra tydligast från min skuggning var då chefen berättade hennes sätt att dagligen uppmärksamma sina medarbetare. I samband med att hon såg sina kollegor för första gången under dagen, valde hon att ägna 30 sekunder åt varje individ. 30 sekunder då denna chef fokuserade enbart på personen samt gav hen möjlighet till återkoppling och feedback. Många gånger räckte detta, men hennes dörr stod alltid öppen för vidare samtal. Så enkelt men så givande.
Jag tar med mig så många positiva intryck från såväl tiden med min SSL-grupp som alla inspirerande föreläsningar. Det finns mycket att göra för att rusta mig inför att bli en ännu bättre ledare samt version av mig själv. Men jag vet vad jag ska börja med. Jag ska öva mig på att vara närvarande i nuet samt bli ännu bättre på att vårda mina relationer.
Av: Jenny Svensson