I tisdags när jag var på väg hem från annan ort efter min andra skuggning, av en chef, slog det mig att vår femåriga son behöver nya skor. Jag skickade ett meddelande till min fru och föreslog att någon av oss skulle åka med sonen och köpa skor när jag kom hem. Det blev jag som åkte med sonen och det första paret skor vi provade tyckte han inte var riktigt bra. Vad var det för fel med de skorna frågade jag, de satt väl bra? Nä, jag vill ha Spiderman-skor, sa han då. Vi kom fram till att de nog inte hade några Spiderman-skor i den butiken, men om vi hittade några så skulle vi köpa sådana. När vi kom till kassan hittade sonen även ett par solglasögon som han tyckte var häftiga (han hade pratat tidigare om att han behövde solglasögon eftersom hans gamla hade gått sönder). Killen i kassan småpratade först med mig om skorna och sedan med sonen om solglasögon och frågade om han skulle hjälpa till att klippa bort etiketten som satt på glasögonen och sa att det var ett bra val och att glasögonen var häftiga, min son sken verkligen upp och gled fylld av energi ut ur butiken med sina nya solglasögon på sig.
Men vänta kanske du tänker nu.. skuggningen då? Varför har du skrivit så många rader om din sons skor och solglasögon?
Jo för skuggningen inleddes också med ett bra exempel på bemötande. Efter att jag mött upp chefen jag skulle skugga i entrén i byggnaden där skuggningen skulle ske så blev vi stannade av en patient eller anhörig som frågade efter vägen. Chefen som jag skuggade gav en tydlig vägvisning och personen som hade frågat såg ut att bli genuint glad och lugnad av det bemötande som hon fick. Under dagen såg jag fler sådana exempel på bra bemötande. Chefen förmedlade lugn, trygghet och klokhet och visade att hen klarade av när det stormade runt hen. Det märktes vid upprepade tillfällen vilken skillnad det gjorde för hens medarbetare och att det gav dem förutsättningar att klara av sina dagliga utmaningar.
Filip Axell
ML grupp 3
Leg. psykolog