Som så många andra med mig, att slängas in i något där VAD:et är nästan satt och HUR:et inte alls, det är utmanande minst sagt. Men viljan finns där. Det är väldigt tydligt redan från dag ett. En vilja som sammanstrålas av människor med många olika erfarenheter och yrkesroller. Den har dock formats på olika grunder och tillika varierande mål. Resultatet blir otroligt inspirerande. Samma strävan fast ändå inte. Detta program blir således en fantastisk möjlighet att korsa vägar med människor som annars kanske inte hade uppstått. Hur häftigt är inte det?
Allt som oftast tenderar jag alltid att vilja hoppa till HUR:et i en situation, speciellt i problemlösningar. Denna situation inget undantag. Vilket inte är bra alla gånger. Om något ska genomföras krävs det en översyn av nuläget, förutsättningar, en plan med syfte och mål, spelregler och tidsåtgången. Att inte direkt hoppa till steg fem av tio. Men som oftast mitt huvud tar mig. Frågorna dyker upp likt ett överfyllt kassaband av varor vid jul. Vissa varor ligger på varandra medan andra kanske faller innan det når biträdet. När ska jag då lära mig att inte hoppa till femte steget på en gång?
Som en del av programmet tillhör alla en mindre lär grupp som består av fem personer. Där programmets olika uppgifter ska stötas och blötas än mer tillsammans. Återigen en fantastisk möjlighet att inte bara möta utan faktiskt lära känna andra. Något som jag kan tycka saknas i vår kultur och vi bör lära av andra. En grupp som visar sig innehålla många otroliga erfarenheter och kloka ord. Viljan definieras här av att själv våga och viljan att tillsammans lyfta varandra, wow!
En övning vi utsatts för handlar om att gemensamt komma fram till ett resultat och reda ut innehållet. En övning där det blir tydligt att tankarna i huvudet redan är på nio av tio när en själv scannar av pappret vid en första anblick. När diskussionen börjar har även de andras tankar hoppat flera steg. Det var inte bara mina. Vi går igenom övningens olika steg för att tillslut komma till ett resultat. Sedan får vi reda på att resultatet i sig inte var huvudsyftet utan processen i sig. Detta ger mig en påminnelse som lyser klarare än solen själv.
Som detta program, som uppgifterna på arbetet, som den där middagen eller som livet självt. Allt innehållandes ibland vaga VAD och HUR. Det är inte alltid resultatet som är den viktigaste delen, utan resan dit. Programmet har ett slutdatum men inte det som kommit fram under tiden, det har bara börjat. Jag ifrågasätter min matematiska förmåga att lägga ihop 1+1. Det kommuniceras tydligt; lär grupp. HUR svårt ska det vara? Det handlar kanske hellre om att kunna bättre vara närvarande vid varje steg än att enbart fokusera på tionde steget. Vilken tur jag har då som ingår i en grupp som hjälper mig att sikta kompassen i rätt riktning och ger mig förutsättningar att stanna upp och njuta av resan trots utmaningarna!
