Efter två träffar känns det fortfarande som att jag står i startgroparna och väntar på att få komma igång på riktigt med denna nya utmaning som Morgondagens ledare innebär. Det ger så enormt mycket att vara med och bland likasinnade som vill utveckla sig både inom ledarskapet men även att våga utveckla och utmana sig själv och varandra.
Något jag funderar mycket på är att våga gå från tryggheten i att vara expert i sitt fält (jag har arbetat som sjuksköterska inom psykiatrin i snart 14 år) till att återigen bli ny på jobbet. Det är ju faktiskt vad som kommer hända den dagen man tar sig an ett chefsuppdrag. Detta har varit en tanke som varit läskig att brottas med för min egen del, men genom de reflektioner jag gjort tillsammans med min grupp samt de teman vi gått igenom så känns den tanken lättare att handskas med. På ett sätt känns det som en lättnad att inte behöva kunna allt om allt utan att det går att förlita sig på sina egna experter på arbetsplatsen.
Det vi prata om på förra träffen var verksamhetens tre ben och vad det innebär. Bara att höra orden verksamhetsansvar, personalansvar och ekonomiansvar kan vid en första anblick kännas överväldigande. När man sedan gräver ner sig i vad varje begrepp består av växer de ännu mer. Men samtidigt känns det inte oöverkomligt, det känns som en utmaning som skulle ge väldigt mycket och som skulle vara utvecklande. Det jag mest ser fram emot är att få hjälpa andra att växa och kunna göra ett så bra arbete som möjligt, att de ska kunna känna att det de gör varje dag är något de trivs med och att det känns viktigt.
Det bästa av allt är att jag fortfarande bara är i början av resan som Morgondagens ledare innebär. Det är både långt kvar till december men samtidigt vet jag att det kommer gå väldigt fort tills jag står där. Jag ser fram emot vad de kommande månaderna har att erbjuda.
MVH
Peter Johansson