Av Julia Wramling
Arbetsgruppen är samlad och vi är redo att jobba. Slå våra kloka huvuden ihop, hitta lösningar och läggar upp planeringar. Jag har min roll med fokus på motoriska förmågor. Hur vår patient ska kunna utveckla och använda sin motorik på bäst sätt är den grundfrågeställning jag siktar in mig på. Det är roligt att jobba ihop, vi känner varandra, jag är en del av teamet. Jag blir varm av känslan av trygghet och gemenskap i arbetsgruppen och inför arbetsuppgiften. Denna värme är härlig att vara i.
I vardagsarbetet ingår det att då och då att känna att det blåser lite kallt, som att någon lämnat en dörr på glänt och en av vinterns stormar lyckas smyga sig in. Det kan handla om en ny arbetsuppgift som känns svår, meningsskiljaktigheter med någon kollega eller ett svårt samtal med patient eller anhörig som är besviken och missnöjd. Jag har velat stänga till den där dörren så fort som möjligt, eller dragit mig längre in i rummet för att slippa kalldraget. Kunna jobba på i värmen och tryggheten. Men något har hänt den senaste tiden.
Våren 2019 sökte jag till utbildningen Morgondagens Ledare och saker började förändras. Ansökan klickades iväg i en trygg känsla och med tankar som att ”det är ju så många som söker, jag kommer kanske inte ens vidare i ansökningsprocessen”. Jag kom vidare. Dörren blåste upp lite och jag kände hur det med ens blev kallt och rätt läskigt. Vågar jag detta, kommer det inte bli väldigt svårt, vill jag ens? En våg av motstånd inom mig som visade sig som både negativa tankar och en oroskänsla i magen. Ska jag avbryta ansökan? Senare samma dag, medan jag simmade mina längder och fokuserade på crawlteknik och andning, slog det mig. Kalldraget och känslan av obehag är min nyckel till utveckling. När den dyker upp är jag på rätt väg. Det är de tillfällen som skapar en känslan av motstånd som jag behöver söka mig till. Att gå mot den där dörren på glänt. Där finns inte bara kyla utan även frisk luft. Sticker jag till och med ut näsan så finns där nya vidder och utsikter, möjlighet till utveckling.
Sedan denna insikt i poolen har jag blivit känsligare för kalldrag. När det smyger in längs golvet är jag snabb på att titta upp och identifiera ursprunget. I varje enskilt fall tittar jag på det som orsakat obehaget och försöker se om jag kan röra mig mot det istället för att, som vanan bjuder, dra mig in i värmen. Och det är både spännande och läskigt på en gång.
Nu har jag påbörjat utbildningen Morgondagens Ledare. Genom möten med utbildningsledare, handledare och andra deltagande får jag möjlighet till nya utsikter, och insikter. Dörrarna har öppnats på vid gavel och jag är redo att kliva ut.