Vår första träff när mörkret började infalla, den goda maten hade lagt sig i magen, skratten i gruppen skapade en avkopplad känsla, då skulle vi utföra en övning. Vi skulle vara kreativa och reflektera över vägskyltar, vem är jag om jag vore en vägskylt. Att jag och andra inte var de bästa på att skapa en målning så stoppade detta inte oss från reflektion och kreativitet. Jag satt på min stol och fick höra alla olika berättelser om vilka de var och hur det tolkade en vägskylt. Jag kunde inte sluta fascineras av olika tolkningar och jag ville kombinera allas otroliga sidor, vilken fantastisk ledare vi hade blivit!
Men vilken typ av ledare vill jag vara? Ska jag vara en stoppskylt, som stannar upp ibland och reflekterar, ska jag vara en motorväg som vill framåt och att det ska gå snabbt eller vill jag vara vägarbetaren som hela tiden vill utvecklas och arbeta framåt med gruppen?
Att göra gruppen redo för förändringar är något som tagits upp flera gånger. Jag har funderat mycket på det, hur ska jag skapa det? Hur lyckas man? Hur ska jag skapa tillit med medarbetaren? Jag har under ML tiden lagt mycket fokus och reflektion på medarbetaren, relation till medarbetaren, att skapa tillit mellan oss.
Men efter föreläsningen i november med Lasse, fick jag en tankeväckare, som egentligen inte borde vara det för mig, jag som alltid har arbetat i team, alla mina år i ett fotbollslag men också erfarenhet att arbeta tvärprofessionellt. Men teamet, gruppen, att analysera den när jag börjar, vad är det för grupp, vad är gruppen behov av, är det en funktionell grupp med fokus på struktur eller är det en tvärfunktionell grupp som är i behov av dynamik?! Det är ju det jag behöver göra först.
Alla dessa träffar där vi får lyssna på olika föreläsare och när jag får sitta i min lilla grupp. Det har redan efter så här kort tid utvecklat mig så mycket. Jag har börjat fundera och reflektera. Gruppen får mig att reflektera över mina svar och jag reflekterar mer i min vardag.
Jag känner att jag varje gång blir mer nyfiken på ledarskap och chefskap, att våga ta steget. Men framför allt får det mig att varje gång fundera på vad för typ av chef kommer jag vara? För det svaret har jag inte ännu.
Sabina Andersson, arbetsterapeut i Utbildningsteam,
Halmstad kommun.