För det är ju där det händer, utanför comfortzonen och där befinner jag mig definitivt nu!
Men bara för att jag passar bättre in i tiden för när dinosaurierna vandrade på jorden (i förhållande till IT). Så förstår jag att alla inte tänker följa mig dit där jag tycker det är lugnt och trivsamt, utanför sociala medier, i den fysiska världen, öga mot öga.
Jag inser att detta är något jag behöver lära mig hantera och förhålla mig till antingen jag vill det eller ej. För hur är det nu jag brukar resonera om att vara ledare…
Man måste möta människor där de är, utan att för den delen släppa taget om sin egen autonomi. Du kan inte älska allt och alla, och alla kan inte älska dig.
Som ledare har man ansvar för att få till mötet och balansen i mötet, så att det i slutändan mynnar ut i något konstruktivt och framåtsyftande, även om vägen dit inte alltid är den mest bekväma.
Så med detta skrivit har jag nu producerat och publicerat mitt livs första blogginlägg, den som lever får se om det blir fler.