Utbildning blir så ofta en passiv process där man som deltagare får mycket input som sen sällan leder till så mycket output och resultat. Det kändes redan från start med den här utbildningen att det skulle bli annorlunda. Och tacka gudarna för det! Jag känner innerligt att jag själv läser och scrollar alldeles för mycket jämfört med hur mycket jag själv skriver och producerar. Det är så lätt att läsa och lyssna och oavsett hur bra saker man lyssnar på så blir det ju inget med det om jag inte kan använda och omsätta det på något sätt.
Inför utbildningen stod det uttryckligen att man skulle ha införskaffat sig en anteckningsbok som man skulle ha med sig. Och just att skriva är ju ett sätt att ta ett steg vidare i tanken.
Som chef föreställer jag mig att det är hemskt lätt att fasta i att fånga bollar som kommer mot en och följa regelverk utan att faktiskt själv ta sig tid att reflektera, resonera och använda hela sitt omdöme. Reflektion är en viktig del för att kunna använda sitt omdöme. Jag har fastnat för filosofen Jonna Bornemarks resonemang kring det professionella omdömets viktiga roll. Jag kan rekommendera henens bok “Horisonten finns alltid kvar, om det bortglömda omdömet”.
Så för mig känns det så klockrent med ideliga påminnelser och uppmuntran från kursledarna “Skriv skriv skriv!”
Emelie Wagner, leg psykolog
Region Halland