Jag är en av morgondagens ledare. Vilken konstig tanke. Skrämmande och läskig på många sätt. Men precis som en av mina nyvunna vänner har beskrivit det här i bloggen kan man se vårt deltagande i Morgondagens Ledare som en bullbakning. Människor inom vår egen organisation men även inom andra organisationer tycker att vi har de rätta ingredienserna. Men vi har nätt och jämt börjat röra ihop degen.
Jag är ännu inte riktigt övertygad om att jag har alla ingredienser som krävs för att det ska börja jäsa och för att det slutligen ska kunna bli smarriga bullar. Alla intryck, tankar och reflektioner som börjat inom mig gör att jag börjat längta efter tid att få jäsa i lugn och ro. På många sätt har jag börjat reflektera kring mig själv, både på eget bevåg men också för att jag tvingats till det, genom de övningar vi ska gör inför varje SSL- tillfälle. Hur har jag blivit den jag är? Vilka människor och val har påverkat mig? Vilka är mina styrkor och svagheter? Men jag har också börjat observera och reflektera kring människor som jag har i min närhet och på min arbetsplats.
Alla människor runt omkring mig har sina unika ingredienser. Och några av de ingredienserna behöver jag kanske till min deg. Vissa människor sitter till och med på riktigt fina russin.
Här är några russin som jag samlat ihop så här långt.
En fantastisk förmåga att uttrycka sig i tal. (Låter som något man ljuger om i sitt CV J) Det är ett russin jag plockat från min närmsta kollega.
Att se sina kollegor och medarbetare och ge konstruktiv feedback, ofta och äkta. Det russinet kommer från en av mina chefer.
Att alltid ta sig tid men samtidigt tydligt signalera att arbetet sker på arbetstid och att det inte finns några förväntningar på tillgänglighet och arbete på fritiden, är ett annat russin från en chef i min närhet.
Ju mer jag letar efter allas ingredienser och russin så inser jag att alla har styrkor och att det är där vi borde lägga mer fokus. Istället för att tänka på de ingredienser vi fattas eller har för lite av. Tänk om vi oftare kunde berätta för våra vänner och kollegor vilka russin vi ser hos dem. Och kanske kan vi själva odla fram liknande russin hos oss själva?
Jag tror att vi alla kommer bli en hög med smarrig bullar även om vi behöver lite mer tid att jäsa.