OBS: Den här monologen skedde på gårdagens kväll när barnen lagt sig och jag unnade mig egentid i soffan. Monologen skedde på Nepalesisk språk, faktisk!
Här i Sverige ska allting läras. Jaaaa, nu närmar jag mig nästan utbildningens slut. Men vad har jag lärt mig? Jag behöver sortera mitt lärande och skriva ner så tydligt och klart. Det är faktiskt ett av mina läromål. Men… vad då att lära mig att bli chef? Jag bortskämdes ju med goda middagar, roliga diskussioner, intressanta föreläsningar och samtal med värdens vackraste och klokaste SSL kamrater. Och vilka fantastiska föreläsare i Synapsen! Vilka underbara föreläsare – från Elaine Eskvärd till Colin Moon. Åh hur mycket jag skrattade! Fast under några föreläsningar missade jag skämt – vad pinsamt! De föreläsningarna med ekonomi och arbetsrätten var verkligen tunga. Hmmm… vad kommer jag ihåg ut av dessa? Nej… men allting finns ju i pärmen. Jag behöver inte komma ihåg allt.
Det var givande att jag blottade mig mycket under dessa utbildningsdagar. Jag har faktiskt hittat min skattkista av styrkor. Men lika mycket åtgärdsutrymme efter felsökning. Fy, den bilden jag hade om att lära sig att bli chef i lektionssalar blev alldeles fel. Men mitt lärande då? Jag tror att jag lärde mig att återställa min fabriksinställning och lära känna mig bättre och börja därifrån. Att kunna återgå till fabriksinställning med full medvetenhet om vem jag är, vad jag har för styrkor och utvecklingsområde, vad jag har runt omkring för stöd och hur tar jag tillvara på dessa när jag sköter ett chefsjobb i framtiden.
Jag kommer inte bli en revolutionär chef i Sverige. Ambitionen var inte alls så när sökte till utbildningen, inte ens i närheten av det. Men jag känner att jag är annorlunda och att vara annorlunda blir min nyckel till framgång. Jajamän, jag är annorlunda och jag känner mig bekväm i det. Jag talar konstig Svenska. Jag har främmande kulturella referensramar. Det tar tid för andra att förstå det…. he he he he. Jag ser annorlunda ut. Sluta!!! Jag måste sluta vara hård mot mig!
Chefskapet är någonting jag har provat innan! Visst vet jag inte hur det är att vara en chef i Sverige. Men jag har varit en självbliven entreprenör/ledare i barnrättsförening i Nepal och jobbat som Landschef i Yemen. (många minnesbilder strömmade i mig när jag tänkte på dem men jag fick inte med här i texten. De är för långa och krångliga). Vad duktig jag var att inspirera medarbetare och förändra brukarnas omvärld, komma på nya idéer och utveckla tillsammans både verksamhet och människor runt omkring. Det var så insparande, utvecklande och framförallt givande. Kollegor jag jobbade med och människor jag jobbade för hade höga förväntningar på mig. Jag var ovanligt engagerat och ansvarsfull. Jag var inte rädd för att fatta beslut. Jag hade ju makten att fatta beslut. Några av besluten gick åt helvete men…. Men Jag fattade beslut rakt från min magkänsla. Man kan inte bara fatta kloka beslut.
Måste en chef vara en excellent kommunikatör? Detta är mitt utvecklingsområde. Måste man vara helt proffsig att hantera alla IT system och arbetsrättsliga lagar och regler eller räcker det med att man har ett hum om det? Roland (chef som jag skuggar) är en jäkla duktig chef och hade ordning och reda på allt och han är lika duktig kommunikatör som tillgänglig för medarbetarna. Han har klarat sig ganska bra utan att ha superbra koll på Outlook, Heroma, datorer osv. Är en chef ‘’jack of all and master of none’’? Eller sakkunnig arbetsledare som har lösningar och svar på alla möjliga frågor tillhands? Få en chef göra fel ens? Allt från ekonomi till arbetsmiljö, administration till arbetsledning, APT till medarbetarsamtal, rekrytering till uppsägning, media till medarbetarsamtal – klarar en vanlig människa allt? Var någonstans befinner jag mig i den skalan av chefens befogenheter och medarbetarnas förväntningar…? Det där med privat liv är en annan cirkus! Mina barn är fortfarande små. De behöver mig. Hur ska jag hinna med att bli chef och samtidigt ha den tiden mina barn behöver? Nej, Jag kan inte ha en cheftjänst just nu. Men om jag inte hittar någon cheftjänst nu, det blir väl försent. Det är alltså såååååååå svårt. Jag tänker för mycket. Men de är bara tankar ju. Den Dennis Westerberg som föreläste härom dagen var riktig bra. Jag oroar så mycket om framtiden. Jag tänker så mycket om då tiden. Vad är min tanke gjord av? Som han säger: bara fluff!!!! Jag måste leva i Nuet. Så sant, så sant. Vem har sett framtiden?
Men Hallå, jag bara går ledarskapsutbildningen. Jag har inte ens börjat en chefstjänst. Samhället måste ha tålamod för människor som jag som vill bli chef. Eller vi som har ambition att vara chef… vilken bild vill vi upprätthålla? Är jag själv min största fiende kanske?! Självklart tar det tid att lära sig etiketter. Jag måste våga göra fel. Så tränar jag mig att bli bättre och samla på mig befogenheter av en duktig ledare. Eller bara en ’good enough’ ledare. Jag hoppas att Malcolm Gadwell inte ljuger när han säger i Outliers att det tar 10000-timmars ansträngning att bli framgångsrik. Jag är glad när Gladwell menar att ansträngning, socialt stöd och meningsfull möjlighet kommer att resultera i framgång.
Nu ska anstränga mig och kolla på lediga tjänster. Jag ser ljuset i tunneln.
Just när jag sträckte min hand mot Ipaden för att kolla på lediga tjänster hörde jag från ovanvåningen ett skarp skrik från min son som vaknade från mardrömmen. Imorgon har jag en lång dag på jobbet. Jag har barnen själv denna vecka.
Drömmen av en småbarnspappa att bli framtidens chef alltså!