Var det meningen? Att just jag fick möjlighet att läsa denna fantastiskt inspirerande utbildning. Var det en mening med det eller är det tillfället som gör det? Vad är det som egentligen styr? Är det ödet eller kan vi undermedvetet påverka våra möjligheter? Dessa frågor har jag ställt mig själv de senaste två veckorna då just jag under min egen process i denna utbildning fick frågan om jag möjligen kunde tänka mig en Tf avdchefsroll. Lilla jag? Skall jag axla den roll som jag tänkte att jag skulle känna mig redo för först när utbildningen var till ända. Är man någonsin redo för ett ansvarsområden innan man väl hamnat i det? Jag var vid frågan om jag kunde tänka mig en chefsposition ambivalent, kände mig som på låtsas. Att jag då i min SSL-grupp fick pepp och uttalanden som att: ”det är ju som du fått värsta guldbollen i din hand” gav mig mod och tillräckligt med stöd för att våga, och när jag väl bestämt mig för att hoppa på tåget skulle det visa sig att ytterligare en vecka av grubblerier skulle infinna sig. Kunde vakna och tänka att är det en dröm eller är det verklighet. Kan jag leda en arbetsplats som vår? Är jag rätt man att stötta upp detta delade ledarskap? Dessa svar är jag nu på jakt efter och hoppas att jag om ett halvår känner att hur kunde jag ens tvivla. Att leda en arbetsplats som jag alltid älskat att gå till med ett sådant underbart gäng medarbetare och dessutom en patientkategori som får vara med om sitt livs upplevelse, det kan ju inte bli annat än spännande och helt fantastiskt utmanande. Så mitt öde eller min möjlighet eller vad det nu än må vara måste ju bara vara en mening med. Så låt bollen rulla.
