För några dagar sedan såg jag en notis på intranätet om att det var dags att söka till morgondagens ledare. För lite mer än ett år sedan var det jag som sökte. En lång process med skrivande och tänkande, vridande och vändande av vad jag ville förmedla. Sedan en väntan på om jag skulle gå vidare. Mer skrivande och analyserande och sen ännu längre väntan. Väntan på att bli utvald och gå vidare in i en av en av de mest utmanade dagar jag har haft. Urvalsprocessen var jobbig – väldigt jobbig men också givande. Jag kommer aldrig glömma känslan när jag gick till bilen den dagen och bara satt och stirrade framför mig. Vad hände? Vad sa jag? Hur ska det gå?
När jag sedan fick beskedet att jag kommit med så var det en härlig känsla och mycket glädje. Tankarna var många kring vad var det som gjorde att just jag gick vidare och vad som skulle hända sedan. Det var också en känsla av stolthet och glädje att min arbetsgivare valde att satsa på mig.
Var uttagningsprocessen värd det? Så här en bra bit in i utbildningen så kan jag säga ja. Resan har varit fantastisk. Jag har fått träffa underbara personer i min SSL grupp som bjuder på sig själva, pushar och peppar, frågar och ifrågasätter och hör saker som jag inte ens visste att jag sa och förmedlade. Vi är alla olika och kommer från olika områden. Men vi förenas i vårt driv att vilja leda och en dag ta klivet in i den där rollen, som inledningsvis kändes främmande och lite skrämmande, men nu mer och mer lockande. Vi har mött chefer i olika områden, ålder, erfarenhet och personligheter. Alla har bjudit på sig själv och sina tankar. Vi har fått inspiration och strategier men även fått höra om baksidan och varningarna. Vi har fått utbildning i teorier, lagar och stödsystem.
Jag har fått möjlighet att gå bredvid två chefer inom socialtjänsten som tillsammans med sina arbetsplatser bjudit in mig och fått mig att känna ännu mer inspiration och lust att ta mig an ett chefsuppdrag. Jag har en skuggning kvar och ser fram emot att se hur en rektor arbetar.
Har resan varit spikrak? Nej…. Den har varit ganska krokig och stundtals har jag frågat mig om det här verkligen är det jag vill. Jag har kommit fram till att viljan finns där. Nu saknas bara modet att ta nästa steg. Tiden har gått så fort och jag kan inte förstå hur det bara är tre gånger kvar.
Så med det vill jag säga – sök! // Lesley Walsh Ytterholm, 1:e socialsekreterare avdelningen för individ och familj i Varbergs kommun.