Tanken på att ta sig an en chefsroll gjorde att känslan av ensamhet började infinna sig. Det kommer med så många jag-frågor. Som chef ska jag tydligen vara och göra mycket. Vara en förebild, inspirera, motivera, leda, bära kulturen, visa riktningen, kommunicera tydligt, ta ansvar, fatta beslut, stötta, ta hand om, ha helikopterperspektiv, se individen, hantera konflikter, vara lyhörd, ge feedback med mera med mera med mera. Allt detta är inte något som bara ska göras, utan helst bra också.
Känslan av ensamhet som sagt. Men hur ensam är man egentligen? Vilken chef verkar i ett vakuum? Någon? Tveksamt.
Under förra träffen med ML var det fokus på grupper och gruppers utveckling. Diskussionerna gav insikter om att ingen chef står ensam – oavsett hur det kan kännas ibland. Vi pratade om hur grupper formas och utvecklas, men också om hur vi som ledare påverkar och påverkas av dem. Det blev tydligt hur avgörande det är att förstå och använda styrkan i de relationer vi har runt oss och i den kunskap som finns.
Det finns alltid chefer över en, kanske under och möjligen i sidled eller någon annanstans. Det finns medarbetare, motarbetare, nya och oerfarna, ja-sägare och nej-sägare, kända personer men även okända. Du behöver bara hitta dem. Det finns kollegor på denna arbetsplats men även på förra. Det finns duktiga människor som mer än gärna gör tråkiga saker. Det finns familj och vänner och ovänner. Listan på människor som jag kan ta hjälp av och få stöttning av är säkert lika lång som listan på saker som ska göras.
En av de viktigaste lärdomarna från träffen var att kunskaps- och nätverksutbyten inte bara ger perspektiv och konkreta idéer, utan också kan skapa ett tryggt stöd som hjälper oss att växa i chefsrollen. En ny roll innebär kanske inte att någon försvinner. Vissa tar man ett steg ifrån, vissa står kvar på samma plats och andra kommer du komma mycket närmare.
Nu känns det inte lika ensamt längre.
Christer Johansson, 1:e socialsekreterare
Per Lundgren, verksamhetsutvecklare skola – arbetsliv