Nu är vi ungefär två månader in på vår resa mot att bli Morgondagens ledare. Vi börjar få kläm på utbildningen och gruppen och vi har på kort tid blivit ett sammansvetsat gäng med ett gemensamt mål: att bli nästa generations bästa ledare.
Nu har vi mer aktivt börjat arbeta med våra individuella mål och utmaningar. Det gör vi genom ett så kallat lärandekontrakt där vi i samråd med våra respektive arbetsgivare identifierar vad vi redan idag är bra på och vad vi kan göra bättre.
Programmet Morgondagens ledare är mer självreflekterande än jag först trodde och såhär två månader in i programmet förstår jag varför. Som ledare är du ditt eget redskap och det är viktigt att hela tiden arbeta för och sträva efter att utveckla de sidor hos dig själv som gör att medarbetarna, och genom dem verksamheten, kan växa.
Att erkänna sina förbättringsområden inför andra är inte alltid helt enkelt och det kräver ett visst mod. Därför är våra SSL (självstyrt lärande)-grupper guld värda. Där kan vi stöta och blöta förhoppningar och rädslor inför ett framtida ledarskap och vi gör det på lika villkor. Vi pratar om vad vi är bra på, vad vi är mindre bra på och vi hjälper varandra att komma ett steg längre i varje resonemang. Vi är inga chefer. Än. Vissa av oss (läs jag) vet faktiskt inte ens riktigt vad en chef exakt gör. Än. Men bara det att vi kan, vill och vågar gå in i en utbildning som till stor del handlar om att utveckla sig själv som människa gör att jag vet att vi kan nå vårt mål att bli nästa generations bästa ledare.